Jag lyssnade på psykolog Bo Hejlskov Ellvén - vilken fantastisk föreläsare och vad många tankar och verktyg jag fick med mig därifrån…
Bo fokuserar en stor del av sin föreläsning kring kunskap och förståelse kring barns beteendeproblem i skolan. Han menar att det viktigaste är HUR vi TÄNKER kring dessa barn. Vårt förhållningssätt! Inte vad vi gör!
Men vad är ett problembeteende?
Det som jag ser som ett problembeteende kanske inte min kollega eller eleven själv upplever som ett problem? Det är med andra ord väldigt individuellt vad vi ser som problembeteende. Bo själv, definierar väldigt få beteenden som problembeteenden. Det är när uppenbar fara uppstår för någon. Han menar snarare, vilket han vet kan låta lite provocerande, att det vi ofta upplever som ett problem uppstår när vi använder en dålig metod.
När vi känner att vi misslyckas så känner vi oss MAKTLÖSA och den känslan måste vi jobba för att bli av med i skolan. Annars är det lätt att lägga ansvaret på någon annan t ex föräldrar, politiker och ledning, kultur eller eleverna själva. Men det är vi, personalen på skolan, som måste ändra metod. Vi är på skolan för elevernas skull - inte tvärtom.
Den som kallar sina elever ”envisa” eller ”omotiverade”, lägger skulden på eleven. Enligt forskningen blir dessa personer mycket oftare sjukskrivna. Maktlöshet är ingen kreativ och lösningsorienterad känsla.
”Den som tar ansvar kan påverka”
(Bernard Meier).
Essunga kommun (hoppas jag hörde rätt här!) ligger på topposition bland Sveriges skolor för gymnasiebehörighet. De ändrade sitt tänk kring elever och nådde högre resultat:
”Barn gör sitt bästa...
och om de misslyckas i skolan
och om de misslyckas i skolan
är det fel på undervisningen”.
Vi misslyckas och blir frustrerade när de vanliga metoderna inte fungerar.
Vi måste lära oss att känna igen det som inte fungerar så att vi inte bara ökar på. Metoder som inte fungerar ska inte upprepas! Då hamnar vi där vi själva blir sjukskrivna…
Metoder som INTE fungerar på elever med problembeteenden är t ex:
- Tillrättavisningar
- Gränssättningar
- Straff
- Konsekvenser
”Barn som kan uppföra sig gör det…”
(Ross Greene)
…Annars kanske eleven inte kan leva upp till krav och förväntningar kring:
- Att förstå konsekvenser av eget handlande
- Flexibilitet
- Uthållighet
- Impulskontroll
- Sociala förmågor
- Stresstålighet
- Följsamhet
Konflikter
Elever som har oförmågor inom dessa områden hamnar oftare i konfliktsituationer på skolan än andra barn.
Konflikter handlar ofta om ett lösningarnas växelspel:
- Pedagogens lösning skapar problem för eleven. Elevens lösning skapar problem för pedagogen. Sedan har vi en konflikttrappa…
- Det är därför viktigt att hitta lösningar som inte blir ett problem för eleven.
VID EN KONFLIKT ÄR DET VIKTIGT ATT INGEN MÅSTE VINNA!
Kontrollprincipen:
Vid konflikter är det viktigt att vi känner till Kontrollprincipen (som även Elisabet nämnde i sin föreläsning v 4):
Man måste ha kontroll över sig själv för att samarbeta!
Att förlora kontrollen är läskigt, därför har eleven olika lösningar och strategier för att behålla kontrollen… Dessa är INTE farliga men vi behöver förhålla oss till dem och ha förberedelse inför dem:
- Att vägra
- Att ljuga
- Att gå två steg baklänges eller springa bort
- Spottande, enstaka slag och skrik.
- Hot
- Glåpord
Bo menar att om vi arbetar i skolan (eller med människor överhuvudtaget), så blir vi ibland utsatta för dessa beteenden. Det är inte farligt och INTE personligt!
3 steg för att arbeta med problembeteende i skolan:
- Hantera: Svåra situationer måste hanteras - framförallt så att de inte eskalerar.
- Utvärdera: Varför blev det ett problembeteende och hur hanterade vi det?
- Förändra: Så att det inte händer igen.
STEG 1:
Hantera först och främst med lågaffektivt bemötande:
- Dämpa känslouttrycken
- Undvik förlängd ögonkontakt vid kravsättning eller konflikt. Kräv inte att eleven ska titta på oss när vi pratar. Vi försöker dominera någon genom att kräva detta.
- Prata lugnt och utan käkspänningar - det låter ofta argt.
- Få eleven att fokusera bort från känslan - avleda.
- Respektera det personliga utrymmet. Backa några steg när barn har svårt att reglera sig. Om vi jagar en elev i affekt så är risken för olyckor större än om de springer iväg självmant. Varje gång eleven tar 2 steg bort ska du också gå 2 steg baklänges.
- Placera dig inte mitt emot. Det är en affektiv kommunikation som mest används vid hot eller om man ska pussas. Vi behöver stå snett emot varandra för en bra diskussion.
- Sätt dig när eleven blir orolig - mindre utmanande.
- Undvik att markera dig fysiskt - ställ dig och häng mot en vägg!
- Gå som när du går ensam hem en lördagskväll och möter ett gäng, dvs inte väcka uppmärksamhet.
- Undvik att smittas av elevens oro
- Se till att smitta eleven med ditt lugn
Hantera vid kaos:
- Vänta - oftast räcker det. Få ut andra elever så det blir utrymme och lugn.
- Undvik beröring med spända muskler. Slappna av om eleven tar tag i dig.
- I nödsituationer där du måste ta tag i eleven. Använd elevens rörelse och led slagen åt sidan eller dra bak eleven när den drar bak armen för att måtta ett slag. Men vi måste släppa dem direkt.
- Använd rörelse, inte fastlåsning som ökar adrenalinet.
- Släpp aktivt efter några sekunder
- Se till att undvika smärta - det ökar bara stressen och adrenalinet.
Hantera efter kaos - Låt eleven landa:
- Lugn
- Vänta ut - låt det ta den tid det tar.
- Återgå till vardagsaktiviteter (Du kan t ex börja städa upp - men visa inte negativitet till detta. Det är en naturlig sak att göra när någon stökat ner som sällan stressar upp eleven. Men kräv inte att eleven ska hjälpa till. De lär sig inte av att vi kräver att de ska städa).
- Avleda vidare (prata om något annat, fika osv)
STEG 2
Vardag igen - dags att utvärdera:
Genom att ställa rätt frågor så kan vi så småningom hitta rätt förändringar.
- Vad ställde vi för krav?
- Var vi utlösande faktor?
- Vilka lösningar försökte eleven sig på?
- Fick eleven möjlighet att samla sig?
- Var det en farlig situation?
- Använde vi strategier som ökade eller minskade kaoset?
- osv (Bo har fler bra frågor på sin hemsida: http://www.hejlskov.se/ )
STEG 3
Förändra så att det inte händer igen:
Se över våra krav på eleven. Uppgiften är att ställa kravet på ett sätt som innebär att eleven säger ja.
Men hur får vi elever att säga ja…
… jo, med begripliga strukturer:
- Fysiska (bygg bort situationer och platser som inte fungerar)
- Regler (inte onödiga och obegripliga).
- Tidsmässiga (kompenserar för att eleven inte har koll på framtiden).
- Delaktighet (om fler gör på ett sätt är det lättare att göra det).
- Validering av känslor (det är ok att tycka att matte är tråkigt men det är nödvändigt)
- Skapa framtid: (förberedelse t ex snooze-metoden).
- Begriplighetsgör (skapa orsak istället för belöning).
- Att bli färdig (det är lättare att gå vidare om man blivit färdigt)
- Mutor (bygga relationer som bär dvs pedagogiskt kapital - inte detsamma som belöning!)
- Motiverande handlingar (se till att något driver eleven).
Detta var del 1 av Bo's föreläsning...
...Jodå, det fanns en del 2 också!
Kanske kommer det ett blogg-
inlägg från den delen också???
Här nedan finns en länk till Bo's keynote med mycket mer intressant läsning:
