Del 2 av NPF föreläsning - Elisabet Olsson 27 jan 2016

DEL 2

DET KRÄVS TVÅ FÖR ATT DANSA TANGO

Bakom varje utmanande beteende finns… 

…en avsaknad av någon viktig tankeförmåga och… 

…ett krav från omgivningen på den förmågan! 

Ofta har eleverna med utmanande beteenden svårigheter med en eller flera av följande förmågor:

• Viktiga tankeförmågor 
• Exekutiva funktioner (se nedan)
• Språkliga förmågor
• Känslomässig reglering
• Tankemässig flexibilitet
• Sociala färdigheter

EXEKUTIVA FUNKTIONER

Dessa har vi stor nytta av i skolan. Det handlar om att:

• Planera och sortera 
• Starta 
• Hålla fokus 
• Skifta fokus
• Avsluta

Att däremot ha svårt med exekutiva funktioner, vilket de flesta med ADHD och Autismspektrum ofta har, ställer till det rejält i skolan.

Utmaningen för oss pedagoger ligger i att anpassa undervisningen för dessa elever. Ofta gynnas många fler i gruppen av att vi är tydliga och stöttar med struktur och planering. Om vi dessutom kan erbjuda: 

• alternativa verktyg 
• manualer 
• uppiggande pauser 
• någon/några stunders individuellt stöd 
• alternativa redovisningssätt osv. 

Ja, då kan vi sänka stressnivån hos många fler elever än de som tydligt visar sin stress.

PROBLEMSKAPANDE BETEENDE

Problemskapande/ utmanande beteenden uppstår när:

Ett barn som saknar vissa färdigheter...

STRESS

Pang

Pang

STRESS

... En omgivning som kräver dessa färdigheter

Det problemskapande beteendet behöver inte vara utåtagerande beteende. Det kan även vara elever som ”stänger av” eller som flyr i form av att ta egna pauser osv.

Elisabet poängterade att vi inte kan stötta elever med problemskapande beteende konstant under lektioner och raster. Vi behöver kunna fokusera på gruppen. Men elever med problemskapande beteende kan behöva en paus för att orka, så detta behöver inte innebära ett misslyckande. Hur eleverna pausar är däremot individuellt. Ofta kan en iPad eller telefon vara ett bra sätt att koppla bort alla intryck och måsten. Lego, rita, rörelser osv kan vara andra alternativ. 

Om elevens stressbägare är överfull kan hen behöva ”vila” från intryck och krav hela dagen. Då kan de erbjudas att sitta i grupprum, arbeta med det som alltid fungerar t ex fylla-i-uppgifter, leka och pyssla eller varför inte hjälpa till i köket eller följa vaktmästaren en stund?

Vi pedagoger behöver även kompensera för de eventuella oförmågor som eleven har. Kräv inte att eleven ska delta i grupparbeten om det ständigt är orsak till stress. Träna denna oförmåga i mindre sammanhang där du som pedagog har möjlighet att stötta, ligga steget före och avleda. 

Erbjud reservutgångar där eleven vet vad de ska göra när de känner oron stiga. 

Även om vi försöker ligga steget före, kompenserar och anpassar kraven på eleven utifrån förmågan, så hamnar ibland barn i affekt. Då är det viktigt att förstå kontrollprincipen.

KONTROLLPRINCIPEN

• Man måste ha kontroll över sig själv för att samarbeta 
• Det är jobbigt att förlora kontrollen. 
• Man: slår, bits, ljuger, vägrar, flyr, hotar, spottar, skriker förstör m.m för att få kontroll över situationen.

DET VIKTIGASTE ÄR NU ATT FÅ BARNET ATT ÅTERFÅ KONTROLLEN!!!                                 

(Bo Heijlskov)

AFFEKTSMITTA 

Vi behöver vara medvetna om vad affektsmitta innebär. Vi behöver behålla lugnet och tänka på att vår egen frustration och ilska smittar.

• Alla barn är födda med förmågan till affektsmitta.
• Affektsmitta är första steget i empatiutvecklingen
• Barn med NPF har ibland svårt att skilja mellan egna och andras affekt.      

Var därför noga med bemöta barnet lågaffektivt.

LÅGAFFEKTIVT BEMÖTANDE 

(Bo Heijlskov)

• Använd låg röst
• Bevara ditt lugn
• Gå några steg tillbaka vid kravsättning
• Sök inte blickkontakt
• Erbjud kontakt på den andres villkor
• Placera dig inte mitt emot
• Sitt ner 
• Smitta med ditt lugn
• Använd få ord
• Ge inte efter för provokationer
• Inga förebråelser                                                                 

Men ibland hjälper inte lågaffektivt bemötande. Då behöver vi känna till hur vi kan bemöta en elev i kaos.

BEMÖTANDE VID KAOS

• Vänta 
• Få ut andra ur rummet så det blir utrymme och lugn
• Undvik onödig beröring
• I nödsituationer där man måste ta i, använd rörelse inte fastlåsning
• Släpp taget aktivt efter några sekunder 
• Genomför hela ingripandet, när du bestämt dig
• Prata lite och lugnt 
• Var förutsägbar (säg vad du tänker göra och hur länge)

Fundera noga över om det är en Kaossituation innan ni tar till det bemötandet dvs:

Är barnet påväg att skada sig själv eller andra... 

Om inte… 

…använd det lågaffektiva bemötandet!

Barnet har en oerhörd stressnivå och eventuellt ångest. I dessa lägen klarar det inte att samarbeta som tidigare nämnts. 

Vi måste först låta eleven få kontroll över situationen.

Elisabet avslutar sin inspirerande och lärorika föreläsning med följande ord...

FORTSÄTT ”TÅGLUFFA”

När vi vuxna hittar nya vägar, förändrar förhållningssätt, ger barn extra anpassningar m.m så fyller vi barnens ryggsäckar med FRAMGÅNGAR och då kan alla  ge sig ut på härliga resor !!!