onsdag 16 september 2020

Hur stötta de exekutiva funktionerna?

Nu dammar vi av den här gamla bloggen återigen... 



Dagens konferens handlade om hur vi kan
frigöra resurser för kunskapsinhämtning genom att träna och kompensera för de exekutiva funktionerna

De exekutiva funktionerna kan sammanfattas som; 

  • Planeringsförmåga
  • Organisationsförmåga 
  • Tidshantering
  • Initiering (dvs vår inre motor) 
  • Arbetsminne
  • Metakognition (hjälper oss hålla reda på våra tankar)
  • Självreglering
  • Uppmärksamhet
  • Uthållighet och flexibilitet


Denna fina sammanfattning samt idéer och tips på hur man
kan kompensera och  träna delades ut på konferensen.
Den är gjord av Jenny Hörnquist och Karin Malmberg -
 Uppsala


Alla ovanstående funktioner ställs det höga krav på i skolan. Men det varierar väldigt hur välutvecklade de är hos våra elever, både med ålder och mognad. De exekutiva funktionerna är inte färdigutvecklade förrän i 25 årsåldern och elever med funktionsnedsättningar inom NPF har ofta nedsatta exekutiva funktioner.

Vi använder de exekutiva funktionerna främst när vi ska lösa nya problem eller när det ställs nya krav på oss. Våra områdesarbeten är exempel på när vi ibland frångår våra ordinarie rutiner och ramar. Då ställs det höga krav på de exekutiva funktionerna hos våra elever.

Skolverket har gett ut en skrift - "Att stödja exekutiva funktioner i praktiken". Där föreslår de bla följande insatser för att avlasta de exekutiva funktionerna och frigöra resurser för kunskapsinhämtning :

  • Tydliggörande pedagogik
  • Lektionsstruktur
  • Visuellt stöd
  • Checklistor
  • Tankestöd
  • Mallar
  • Bryta ner uppgifter i mindre delar
  • Tydliga scheman
  • Tidsstöd

Även detta häfte från Skolverket delades ut under konferensen.

En stor risk när man inte kompenserar och tränar de exekutiva funktionerna är att eleverna blir stressade. Stress stjäl både energi och fokus från lärandet. 

En metafor som användes under konferensen är tåglufferi. Då ställs vi verkligen inför nya situationer och utmaningar hela tiden. Det ställs höga krav på våra exekutiva funktioner. Men om vi har förberett oss väl och om tågstationerna kompenserar på olika sätt kan vi få ner stressen och njuta av resan.

För att jag ska få en bra resa behöver jag förberedelser i form av:

  • Tydlig destination - både långsiktigt och delmål
  • Tydliga kartor för att se helheten
  • Tidsangivelse - hur länge ska jag vara ute?
  • Vilken utrustning behöver jag ha med mig osv?

På tågstationen behöver jag:

  • Tydliga visuella skyltar

  • Klockor

  • Tidtabeller 

  • Tydlig info om förändringar - det blinkar

  • Informationsdisk där jag kan fråga om hjälp osv

På tåget:

  • Information ropas upp om: nästa station (i god tid), hur vi ligger till i tid, förändringar osv. 


Sammanfattningsvis så tror vi i elevhälsan att områdesarbete har stora vinster för våra elever såsom tydligt syfte och sammanhang, ökad motivation, effektivare undervisning och sambedömning - för att välja ut några.

Men vi måste kompensera och träna de exekutiva funktionerna för att frigöra resurser för kunskapsinhämtningen.

Läs gärna mer detaljerat kring HUR i kompendiet som delades ut. Har ni det inte så kontakta Åsa så skickar jag ut ett nytt!




onsdag 22 mars 2017

Extra anpassningar - vad gäller för oss på Fridaskolan i Mölnlycke?


Nu är det dags att damma av den här gamla bloggen igen. Det var sannerligen ett tag sedan… 



Dagens konferens innehöll bl a en del där vi gick igenom det som är beslutat kring Extra anpassningar inför vt 2017 på Fridaskolan Mölnlycke. 

Vi kom fram till, på vår förra specialpedagogiska konferens kring kartläggning av elever, att vi inte varit helt konsekventa i VAR vi kartlägger elever och var vi skriver de extra anpassningar vi beslutat om. 

Det har även varit lite otydligt VEM som har ansvaret för denna dokumentation eftersom det från början var specialpedagogen som dokumenterade i det vi kallar behovsdokumenten. Detta har gjort att dokumenten inte varit aktuella eftersom specialpedagogen enbart träffar arbetslagen vid ca 3 tillfällen/termin. 

Så här kommer nu det som gäller på Fridaskolan Mölnlycke from idag (22 mars 2017):

Var dokumenterar vi?

  • Nytt dokument döpt till ”Extra anpassningar …” finns för varje årskurs
  • Använd gärna ”Behovsdokumenten …” och kopiera över information
  • Se till att alla berörda pedagoger, speciallärare och rektorer har tillgång till dokumentet

Vem är ansvarig för dokumentationen?

  • Mentor är ansvarig för att dokumentera
  • Ta hjälp av kollegor om ni inte känner er elev tillräckligt. Innehållet är alla berörda pedagoger ansvariga för att det stämmer.
  • Om ni önskar lite tips på hur ni skriver förmågor och extra anpassningar finns det ett delat dok som ni kan få tillgång till genom att maila specialpedagogen.
  • Många föräldrar önskar veta vilka extra anpassningar som görs. Kopiera gärna dessa och ge dem till föräldrarna via Balder, IUP, mail eller en handlingsplan på papper.

Hur sker uppföljningarna?

  • Mentor är ansvarig för uppföljningarna.
  • Uppföljningar kan ske i olika konstellationer: arbetslaget, elev, föräldrar, berörda pedagoger utanför arbetslaget osv. Vilka som deltar är upp till varje specifik elev och situation.
  • Uppföljningarna går ut på att vi funderar över om de extra anpassningarna ska: behållas, utvecklas, tas bort eller om vi ska prova något nytt.
  • Uppföljningar görs vid 1-2 tillfällen termin förutom när det finns tydliga tecken på att de inte fungerar. Då görs uppföljningen snarast och de extra anpassningar intensifieras.
  • Mentor är ansvarig för att de pedagoger som ej är med på uppföljningen skyndsamt får ta del av de förändringar som beslutats om.
  • Tänk på att en Extra anpassning bör prövas under några veckor innan ni förkastar den.
  • DET ÄR ALLA BERÖRDA PEDAGOGERS ANSVAR ATT LÄSA IGENOM OCH KÄNNA TILL VILKA EXTRA ANPASSNINGAR SOM ELEVEN SKA HA.


Om de extra anpassningarna inte är tillräckliga behöver vi kartlägga ytterligare:

  • Vi behöver se över vilka förmågor som eleven behöver utveckla/ kompensera/ kravanpassa. 
  • En kartläggning startas av mentor som tar hjälp av arbetslaget. 
  • Kartläggningsmaterial finns hos specialpedagogen som även är behjälplig med att analysera resultaten tillsammans med er. 
  • Vi kommer att arbeta mer med kartläggningar på vår nästa specialpedagogiska konferens.


En liten kort uppfräschning kring skillnaden mellan 

Extra anpassningar och Särskilt stöd:

”Extra anpassningar” kom till efter ändringen i skollagen i juli 2014. Pedagogernas dokumentationsbörda skulle minska genom att färre Åtgärdsprogram skulle skrivas. De extra anpassningarna skulle även sättas in snabbare utan att föregås av för mycket utredningar och formaliteter.
Ett åtgärdsprogram ska föregås av en grundligare utredning där även en bedömning av elevens behov av särskilt stöd görs. Rektor fattar därefter beslut om detta. Föräldrar kan sedan överklaga beslutet.

Vi ska enbart skriva Åtgärdsprogram om eleven har:
  • anpassad studiegång
  • tillgång till elevassistent
  • regelbundna specialpedagogiska insatser under en längre tid
  • särskild undervisningsgrupp
  • enskild undervisning
  • studiehandledning på modersmålet




torsdag 3 mars 2016

Beteendeproblem i skolan

Jag bara måste dela med mig lite av en inspirerande föreläsning igår...
Jag lyssnade på psykolog Bo Hejlskov Ellvén - vilken fantastisk föreläsare och vad många tankar och verktyg jag fick med mig därifrån…


Bo fokuserar en stor del av sin föreläsning kring kunskap och förståelse kring barns beteendeproblem i skolan. Han menar att det viktigaste är HUR vi TÄNKER kring dessa barn. Vårt förhållningssätt! Inte vad vi gör!

Men vad är ett problembeteende? 

Det som jag ser som ett problembeteende kanske inte min kollega eller eleven själv upplever som ett problem? Det är med andra ord väldigt individuellt vad vi ser som problembeteende. Bo själv, definierar väldigt få beteenden som problembeteenden. Det är när uppenbar fara uppstår för någon. Han menar snarare, vilket han vet kan låta lite provocerande, att det vi ofta upplever som ett problem uppstår när vi använder en dålig metod

När vi känner att vi misslyckas så känner vi oss MAKTLÖSA och den känslan måste vi jobba för att bli av med i skolan. Annars är det lätt att lägga ansvaret på någon annan t ex föräldrar, politiker och ledning, kultur eller eleverna själva. Men det är vi, personalen på skolan, som måste ändra metod. Vi är på skolan för elevernas skull - inte tvärtom.

Den som kallar sina elever ”envisa” eller ”omotiverade”, lägger skulden på eleven. Enligt forskningen blir dessa personer mycket oftare sjukskrivna. Maktlöshet är ingen kreativ och lösningsorienterad känsla.

”Den som tar ansvar kan påverka” 
(Bernard Meier).


Essunga kommun (hoppas jag hörde rätt här!) ligger på topposition bland Sveriges skolor för gymnasiebehörighet. De ändrade sitt tänk kring elever och nådde högre resultat: 


”Barn gör sitt bästa... 
och om de misslyckas i skolan 
är det fel på undervisningen”.





Vi misslyckas och blir frustrerade när de vanliga metoderna inte fungerar.
Vi måste lära oss att känna igen det som inte fungerar så att vi inte bara ökar på. Metoder som inte fungerar ska inte upprepas! Då hamnar vi där vi själva blir sjukskrivna…


Metoder som INTE fungerar på elever med problembeteenden är t ex:
  • Tillrättavisningar
  • Gränssättningar
  • Straff 
  • Konsekvenser

”Barn som kan uppföra sig gör det…” 
(Ross Greene)



…Annars kanske eleven inte kan leva upp till krav och förväntningar kring:
  • Att förstå konsekvenser av eget handlande
  • Flexibilitet
  • Uthållighet
  • Impulskontroll
  • Sociala förmågor
  • Stresstålighet
  • Följsamhet

Konflikter


Elever som har oförmågor inom dessa områden hamnar oftare i konfliktsituationer på skolan än andra barn.

Konflikter handlar ofta om ett lösningarnas växelspel:
  • Pedagogens lösning skapar problem för eleven. Elevens lösning skapar problem för pedagogen. Sedan har vi en konflikttrappa… 
  • Det är därför viktigt att hitta lösningar som inte blir ett problem för eleven.

VID EN KONFLIKT ÄR DET VIKTIGT ATT INGEN MÅSTE VINNA!

Kontrollprincipen:

Vid konflikter är det viktigt att vi känner till Kontrollprincipen (som även Elisabet nämnde i sin föreläsning v 4):

Man måste ha kontroll över sig själv för att samarbeta!

Att förlora kontrollen är läskigt, därför har eleven olika lösningar och strategier för att behålla kontrollen… Dessa är INTE farliga men vi behöver förhålla oss till dem och ha förberedelse inför dem:
  • Att vägra
  • Att ljuga 
  • Att gå två steg baklänges eller springa bort
  • Spottande, enstaka slag och skrik.
  • Hot 
  • Glåpord

Bo menar att om vi arbetar i skolan (eller med människor överhuvudtaget), så blir vi ibland utsatta för dessa beteenden. Det är inte farligt och INTE personligt! 

3 steg för att arbeta med problembeteende i skolan:


  1. Hantera: Svåra situationer måste hanteras - framförallt så att de inte eskalerar.
  2. Utvärdera: Varför blev det ett problembeteende och hur hanterade vi det?
  3. Förändra: Så att det inte händer igen.

STEG 1:


Hantera först och främst med lågaffektivt bemötande:
  • Dämpa känslouttrycken
  • Undvik förlängd ögonkontakt vid kravsättning eller konflikt. Kräv inte att eleven ska titta på oss när vi pratar. Vi försöker dominera någon genom att kräva detta.
  • Prata lugnt och utan käkspänningar - det låter ofta argt.
  • Få eleven att fokusera bort från känslan - avleda.
  • Respektera det personliga utrymmet. Backa några steg när barn har svårt att reglera sig. Om vi jagar en elev i affekt så är risken för olyckor större än om de springer iväg självmant. Varje gång eleven tar 2 steg bort ska du också gå 2 steg baklänges.
  • Placera dig inte mitt emot. Det är en affektiv kommunikation som mest används vid hot eller om man ska pussas. Vi behöver stå snett emot varandra för en bra diskussion.
  • Sätt dig när eleven blir orolig - mindre utmanande.
  • Undvik att markera dig fysiskt - ställ dig och häng mot en vägg! 
  • Gå som när du går ensam hem en lördagskväll och möter ett gäng, dvs inte väcka uppmärksamhet.
  • Undvik att smittas av elevens oro
  • Se till att smitta eleven med ditt lugn

Hantera vid kaos:
  • Vänta - oftast räcker det. Få ut andra elever så det blir utrymme och lugn. 
  • Undvik beröring med spända muskler. Slappna av om eleven tar tag i dig.
  • I nödsituationer där du måste ta tag i eleven. Använd elevens rörelse och led slagen åt sidan eller dra bak eleven när den drar bak armen för att måtta ett slag. Men vi måste släppa dem direkt. 
  • Använd rörelse, inte fastlåsning som ökar adrenalinet.
  • Släpp aktivt efter några sekunder
  • Se till att undvika smärta - det ökar bara stressen och adrenalinet.

Hantera efter kaos - Låt eleven landa:
  • Lugn
  • Vänta ut - låt det ta den tid det tar.
  • Återgå till vardagsaktiviteter (Du kan t ex börja städa upp - men visa inte negativitet till detta. Det är en naturlig sak att göra när någon stökat ner som sällan stressar upp eleven. Men kräv inte att eleven ska hjälpa till. De lär sig inte av att vi kräver att de ska städa).
  • Avleda vidare (prata om något annat, fika osv)

STEG 2


Vardag igen - dags att utvärdera:

Genom att ställa rätt frågor så kan vi så småningom hitta rätt förändringar.
  • Vad ställde vi för krav?
  • Var vi utlösande faktor?
  • Vilka lösningar försökte eleven sig på?
  • Fick eleven möjlighet att samla sig? 
  • Var det en farlig situation?
  • Använde vi strategier som ökade eller minskade kaoset?
  • osv (Bo har fler bra frågor på sin hemsida: http://www.hejlskov.se/ )

STEG 3


Förändra så att det inte händer igen:

Se över våra krav på eleven. Uppgiften är att ställa kravet på ett sätt som innebär att eleven säger ja.

Men hur får vi elever att säga ja…
… jo, med begripliga strukturer:
  • Fysiska (bygg bort situationer och platser som inte fungerar)
  • Regler (inte onödiga och obegripliga). 
  • Tidsmässiga (kompenserar för att eleven inte har koll på framtiden). 
  • Delaktighet (om fler gör på ett sätt är det lättare att göra det). 
  • Validering av känslor (det är ok att tycka att matte är tråkigt men det är nödvändigt)
  • Skapa framtid: (förberedelse t ex snooze-metoden). 
  • Begriplighetsgör (skapa orsak istället för belöning). 
  • Att bli färdig (det är lättare att gå vidare om man blivit färdigt)
  • Mutor (bygga relationer som bär dvs pedagogiskt kapital - inte detsamma som belöning!)
  • Motiverande handlingar (se till att något driver eleven).

Detta var del 1 av Bo's föreläsning...
...Jodå, det fanns en del 2 också! 
Kanske kommer det ett blogg-
inlägg från den delen också??? 

Här nedan finns en länk till Bo's keynote med mycket mer intressant läsning:










tisdag 9 februari 2016

Del 2 av NPF föreläsning - Elisabet Olsson 27 jan 2016

DEL 2

DET KRÄVS TVÅ FÖR ATT DANSA TANGO

Bakom varje utmanande beteende finns… 

…en avsaknad av någon viktig tankeförmåga och… 

…ett krav från omgivningen på den förmågan! 


Ofta har eleverna med utmanande beteenden svårigheter med en eller flera av följande förmågor:
  • Viktiga tankeförmågor 
  • Exekutiva funktioner (se nedan)
  • Språkliga förmågor
  • Känslomässig reglering
  • Tankemässig flexibilitet
  • Sociala färdigheter


EXEKUTIVA FUNKTIONER
Dessa har vi stor nytta av i skolan. Det handlar om att:
  • Planera och sortera 
  • Starta 
  • Hålla fokus 
  • Skifta fokus
  • Avsluta
Att däremot ha svårt med exekutiva funktioner, vilket de flesta med ADHD och Autismspektrum ofta har, ställer till det rejält i skolan.

Utmaningen för oss pedagoger ligger i att anpassa undervisningen för dessa elever. Ofta gynnas många fler i gruppen av att vi är tydliga och stöttar med struktur och planering. Om vi dessutom kan erbjuda: 
  • alternativa verktyg 
  • manualer 
  • uppiggande pauser 
  • någon/några stunders individuellt stöd 
  • alternativa redovisningssätt osv. 
Ja, då kan vi sänka stressnivån hos många fler elever än de som tydligt visar sin stress.


PROBLEMSKAPANDE BETEENDE

Problemskapande/ utmanande beteenden uppstår när:

Ett barn som saknar vissa färdigheter...


STRESS

Pang
Pang

STRESS


... En omgivning som kräver dessa färdigheter



Det problemskapande beteendet behöver inte vara utåtagerande beteende. Det kan även vara elever som ”stänger av” eller som flyr i form av att ta egna pauser osv.

Elisabet poängterade att vi inte kan stötta elever med problemskapande beteende konstant under lektioner och raster. Vi behöver kunna fokusera på gruppen. Men elever med problemskapande beteende kan behöva en paus för att orka, så detta behöver inte innebära ett misslyckande. Hur eleverna pausar är däremot individuellt. Ofta kan en iPad eller telefon vara ett bra sätt att koppla bort alla intryck och måsten. Lego, rita, rörelser osv kan vara andra alternativ. 

Om elevens stressbägare är överfull kan hen behöva ”vila” från intryck och krav hela dagen. Då kan de erbjudas att sitta i grupprum, arbeta med det som alltid fungerar t ex fylla-i-uppgifter, leka och pyssla eller varför inte hjälpa till i köket eller följa vaktmästaren en stund?

Vi pedagoger behöver även kompensera för de eventuella oförmågor som eleven har. Kräv inte att eleven ska delta i grupparbeten om det ständigt är orsak till stress. Träna denna oförmåga i mindre sammanhang där du som pedagog har möjlighet att stötta, ligga steget före och avleda. 


Erbjud reservutgångar där eleven vet vad de ska göra när de känner oron stiga. 



Även om vi försöker ligga steget före, kompenserar och anpassar kraven på eleven utifrån förmågan, så hamnar ibland barn i affekt. Då är det viktigt att förstå kontrollprincipen.


KONTROLLPRINCIPEN
  • Man måste ha kontroll över sig själv för att samarbeta 
  • Det är jobbigt att förlora kontrollen. 
  • Man: slår, bits, ljuger, vägrar, flyr, hotar, spottar, skriker förstör m.m för att få kontroll över situationen.



DET VIKTIGASTE ÄR NU ATT FÅ BARNET ATT ÅTERFÅ KONTROLLEN!!!                                 
(Bo Heijlskov)


AFFEKTSMITTA 

Vi behöver vara medvetna om vad affektsmitta innebär. Vi behöver behålla lugnet och tänka på att vår egen frustration och ilska smittar.
  • Alla barn är födda med förmågan till affektsmitta.
  • Affektsmitta är första steget i empatiutvecklingen
  • Barn med NPF har ibland svårt att skilja mellan egna och andras affekt.      

Var därför noga med bemöta barnet lågaffektivt.


LÅGAFFEKTIVT BEMÖTANDE 
(Bo Heijlskov)
  • Använd låg röst
  • Bevara ditt lugn
  • Gå några steg tillbaka vid kravsättning
  • Sök inte blickkontakt
  • Erbjud kontakt på den andres villkor
  • Placera dig inte mitt emot
  • Sitt ner 
  • Smitta med ditt lugn
  • Använd få ord
  • Ge inte efter för provokationer
  • Inga förebråelser                                                                 
Men ibland hjälper inte lågaffektivt bemötande. Då behöver vi känna till hur vi kan bemöta en elev i kaos.


BEMÖTANDE VID KAOS
  • Vänta 
  • Få ut andra ur rummet så det blir utrymme och lugn
  • Undvik onödig beröring
  • I nödsituationer där man måste ta i, använd rörelse inte fastlåsning
  • Släpp taget aktivt efter några sekunder 
  • Genomför hela ingripandet, när du bestämt dig
  • Prata lite och lugnt 
  • Var förutsägbar (säg vad du tänker göra och hur länge)

Fundera noga över om det är en Kaossituation innan ni tar till det bemötandet dvs:

Är barnet påväg att skada sig själv eller andra... 

Om inte… 

…använd det lågaffektiva bemötandet!

Barnet har en oerhörd stressnivå och eventuellt ångest. I dessa lägen klarar det inte att samarbeta som tidigare nämnts. 
Vi måste först låta eleven få kontroll över situationen.

Elisabet avslutar sin inspirerande och lärorika föreläsning med följande ord...

FORTSÄTT ”TÅGLUFFA”

När vi vuxna hittar nya vägar, förändrar förhållningssätt, ger barn extra anpassningar m.m så fyller vi barnens ryggsäckar med FRAMGÅNGAR och då kan alla  ge sig ut på härliga resor !!!








torsdag 28 januari 2016

Föreläsning Neuropsykiatriska funktionsvariationer

I ett tidigare inlägg belystes att så många som 90% av oss pedagoger i Sverige upplever att vi behöver och vill ha mer kunskap kring neuropsykiatriska funktionshinder. 
Detta är ju inte så svårt att tillgodose hos oss på Fridaskolan när vi har en skolpsykolog (Elisabet Olsson) som har förmågan att förklara och förtydliga kring detta och dessutom bjuda på ett och annat gott skratt. 

Att sammanfatta dagens föreläsning på 2 timmar blir en utmaning, men jag tänker göra ett försök. Däremot delar jag upp det i två blogginlägg! Den som väntar på något gott….

Del 1


FUNKTIONSVARIATION

Tidigare använde vi uttryck som funktionshinder, funktionsnedsättning eller funktionssvårigheter. Samtliga dessa begrepp har en tendens att särskilja eleverna från övriga elever. Men vi är alla olika och vi fungerar olika, därav det ”nya” begreppet funktionsvariation (även funktionsskillnad används ibland).

ESSENCEBEGREPPET

Det finns ett antal olika neuropsykiatriska funktionsvariationer som ofta går in i varandra dvs en elev kan ha fler diagnoser än en:
  • ADHD  (ADD ingår) (läs mer här)              
  • Tourettes 
  • Tvång  
  • Generella inlärningssvårigheter (elever som ligger precis över särskolenivå där flera av kunskapskraven är oerhört svåra att uppnå och vår undervisning är svår att följa).
  • Språkstörning (läs mer här)
  • Dyslexi (läs mer här)
  • Dyskalkyli (läs mer här)      
  • Autismspektra störning  (här ingår bl a Asperger, högfungerande autism osv) (läs mer här


ADHD

A- Attention = Uppmärksamhet
D- Deficit = Svårighet
H- Hyperactivity = Överaktivitet
D- Disorder = Problem

Om man har ADHD uppfyller man ofta följande kriterier:
  • Uppmärksamhetssvårigheter
  • Impulsivitet
  • Hyperaktivitet
Detta kan både vara hinder och tillgångar beroende på situation och hur mycket man klarar att kanalisera dem.

KÄNNETECKEN - UPPMÄRKSAMHET

  • Störs lätt av ljud 
  • Ouppmärksam på detaljer 
  • Svårt att bibehålla uppmärksamhet på uppgifter
  • Verkar inte lyssna 
  • Svårt med instruktioner 
  • Tappar ofta bort saker 
  • Glömmer

KÄNNETECKEN - IMPULSIVITET

  • Kastar ur sig svar innan frågan ställts klart
  • Svårt att vänta på sin tur
  • Ständigt på språng
  • Lättfrustrerad
  • Ständigt i NUET inte DÅ och SEN 
  • Styrs av lust

KÄNNETECKEN - HYPERAKTIVITET

  • Svårt att sitta still med händer och fötter
  • Lämnar ofta sin plats 
  • Springer omkring, klänger , klättrar
  • Pratar ofta överdrivet mycket
  • Svårt att ibland leka lugnt 
  • Byter ofta sysselsättning , kort uthållighet

HUR VANLIGT ÄR ADHD?

  • 3-6 % av alla skolbarn uppfyller alla kriterier
  • 5 % har ADHD av lindrigare slag

OLIKA TYPER ADHD

  • ADHD med uppmärksamhetsbrist (ADD) 
  • ADHD med impuslivitet/ överaktivitet
  • ADHD av kombinerad typ

KÄNNETECKEN - ADD

  • Drömmer sig ofta bort
  • Kan inte starta en aktivitet de inte själva valt
  • Verkar lata, ointresserade
  • Störs lätt av stimuli inifrån
  • Har ofta stor skolfrånvaro

AUTISMSPEKTRUMTILLSTÅND -AST BEGRÄNSNINGAR


Om man har autismspektrumtillstånd har man ofta svårt med följande:
  • Att förstå socialt samspel, interagera med andra och uppfatta avsikter (Theory of mind)
  • Att uppfatta sammanhang och helheter (Central koherens) 
  • Exekutiva funktioner dvs: att reglera sitt beteende. Planera och organisera, följa en plan och kunna vara flexibla
  • Att tolka sinnesintryck som ljud, ljus , beröring och doft
  • Motorik

ISBERGET????


Ofta ser vi beteenden som kan vara påfrestande för både oss pedagoger, klasskamrater men framförallt eleven med NPF själv. Det viktiga är att försöka ta reda på orsaken till dessa beteenden. Hur kan vi undvika att ställa krav på eleven som den inte har förmåga att klara av. Hur kan vi anpassa undervisningen och arbetsmiljön? 


Vi blir alla stressade när det inte går som vi tänkt oss. När saker förändras eller vi måste göra något som vi tycker är jobbigt. För en person med autism blir bägaren för stress överfull mycket fortare än för en person utan autism.

Testa gärna hur omgivningen kan te sig för en person med ADHD eller Autismspektra via kognitionssimulatorn. (OBS öppna länken i Firefox och ladda ner Adobe Shockwave reader om du ska öppna programmet).




FÖHÅLLNINGSSÄTT

ROSS W GREEN har bl a skrivit böckerna Vilse i skolan och Explosiva barn.















Ross W Green lyfter skillnaden i förhållningssätt till barn med funktionsvariationer. 
    
OVILJA                eller...                   OFÖRMÅGA

TVÅ OLIKA INFALLSVINKLAR


1. BARN KAN OM DE BARA VILL
Utgår från:
  • att motivera barnet
  • lära rätt och fel
  • belöna och förstärka 
  • bestraffa
  • tro att barnet inte vill

2. BARN VILL OM DE KAN 
Utgår från:
  • att barnet redan är motiverat 
  • att barnet vet vad som är rätt och fel
  • att barnet saknar förmågan att agera annorlunda
  • att barnet saknar färdigheter som krävs för att klara vissa situationer i livet

VIKTIG FRÅGA ATT STÄLLA SIG !!!

Varför skulle barn INTE vilja göra så gott de kan om förmågan finns att göra det ???

Barn utan NPF kan ofta lära sig av tidigare erfarenheter. De har förmågan att knyta ihop det som hänt med nutid och framtid. Barn med NPF lever ofta i NU:et. Många gånger kan en situation upplevas som helt ny för dem även om de varit med om det flera gånger. Detta leder ofta till att de känner sig otrygga och stressade. Det fungerar då sällan med bestraffningar såsom - om du inte gör klart detta på lektionen så får du ta hem och göra färdigt. 

GEMENSAMMA OCH FÖREBYGGANDE LÖSNINGAR (CPS )

  • Ta reda på vilka färdigheter som eleven saknar, ALSUP
  • Samarbeta med föräldrar och arbetslaget
  • Använd tre sätt att lösa problem (krogarna)

TRE VALMÖJLIGHETER ATT LÖSA PROBLEM 

PLAN  (korg) A
Nej! Du får inte, Du måste!
Ensidig problemlösning

PLAN (korg) B
Förebyggande lösning, lösa problem!
Gemensamt, komma överens.

PLAN (korg) C
Släpp det just nu ! Tystnad! 
Provisorisk plan.

Om vi lägger för mycket i A-korgen ställer det höga krav på oss själva och eleven med NPF. Om vi istället väljer att fokusera på det viktigaste och försöker bortse från andra oönskade beteenden under en period (C-korgen), är chansen mycket större att vi lyckas tillsammans med eleven. 
B-korgen handlar om att vi tillsammans med eleven kommer överens om några förändringar som ska ske och hur vi tillsammans ska agera för att få till denna förändring.

OBS! 
Det är viktigt att alla pedagoger runt eleven, och helst föräldrarna, har samma mål/prioriteringar kring vilka oönskade beteenden vi lägger i A-korgen. 

torsdag 15 oktober 2015

Pedagogisk handedning kring elever i behov av stöd - Behovsanalys!

VAD ÄR HANDLEDNING?

Handledning handlar inte om att någon kommer in och ger svar eller en massa klockrena råd och tips på hur man löser en problemsituation. 

Handledning handlar om att vi alla är experter och, i detta fallet (dvs behovsanalyserna), alla en del av elevhälsan. Tillsammans hittar vi lösningar på problem

Det är också MYCKET enklare att genomföra förändringar om man själv varit med och tagit fram dem. Man förstår bättre varför dessa förändringar måste till och man är villigare att genomföra dem. Top - down styrning dvs att någon kommer utifrån (kanske uppifrån i form av en chef) ger sällan den effekt som man önskar sig. 



HANDLEDNING KRING ELEVER I BEHOV AV STÖD

Elever med funktionsnedsättningar är ingen homogen grupp och därför finns det inte något speciellt undervisningsupplägg som kan möta upp behoven hos alla inom denna grupp. Stödet behöver baseras på varje enskild elevs behov. 

Handledning blir i många fall ett framgångsrikt sätt att ta reda på vilka anpassningar som en elev i behov av stöd behöver. Tillsammans kartlägger man elevens styrkor och svårigheter samt vilka behov eleven har. Därefter kommer man fram till en eller några mål som man önskar uppnå för för att slutligen hitta några anpassningar av lärmiljö, undervisningens innehåll eller metoder som man vill pröva under en period


BARN I SVÅRIGHETER

För förändringar måste, i de flesta fall, till när ett problem uppstår. Om en elev får ett utåtagerande beteende eller har svårt att följa med i undervisningen, så är det inte hos eleven problemet ligger. Här kommer skillnaden mellan att se på: Barn MED svårigheter eller Barn I svårigheter.
Det är omgivningen som skapar problemet. Så ser i alla fall jag på det! Vi måste försöka hitta sätt att ändra omgivningen som gör det möjligt för eleven att följa med i undervisningen eller klara av det sociala samspelet på fritids osv. Följande liknelse tycker jag är fantastiskt bra:

 Barn med autism kan ses som tåg, medan andra barn är som bilar. Bilarna har lättare att ta sig runt i livet, de kan svänga av och till och med göra en U-sväng och börja om. Tågen fungerar lika bra som de andra barnen så länge de har sitt spår och sin tidtabell. Men de har svårare för att starta, stanna och plötsligt svänga av i sin vardag. De vuxna runt omkring måste se till att lägga spåret rätt så att tågen hela tiden kan hålla sin kurs.” 

(Jessica Jensen författare till barnböckerna och super- A) .



Barn med autism ingår i NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) vilket även kan vara barn med ADHD, Språkstörningar, Tourettes syndromUngefär 4-5 elever per klass har någon form av funktionsnedsättning.

EXTRA ANPASSNINGAR

ANPASSA LÄRMILJÖER, INNEHÅLL OCH METODER

Självklart finns det många barn utan diagnos som också får svårigheter i skolan. Det finns även flera av våra yngre barn som ännu inte har utretts för eventuell diagnos. Men ALLA har rätt till den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska utvecklas så långt som möjligt. Det står i Skollagen. 



Skolan har dessutom ett SÄRSKILT ANSVAR för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Det gäller såväl i undervisningen som i andra lärmiljöer, till exempel rastaktiviteter… Det handlar om att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser

I de allmänna råden för Stödinsatser i utbildningen ges följande exempel: 

Om det i klassen finns en elev som är rullstolsbunden kan läraren behöva anpassa rörelseuppgifterna så att alla elever kan genomföra dem för att eleven i rullstol inte ska exkluderas eller missgynnas vare sig i undervisningen eller i bedömningssituationen.”

Här tänker man med andra ord att anpassningarna ska ske på gruppnivå dvs man lägger upp undervisningen för hela gruppen så att ingen elev exkluderas.


KARTLÄGGNING + KUNSKAP LEDER FRAM TILL BÄSTA ANPASSNINGARNA

I veckan kom en artikel i Skolvärlden om att majoriteten av lärarna vet för lite om diagnoser. Bara 1,6 % uppger att de har tillräckligt med kunskap. 90% angav att de behöver och vill ha mer kunskap. Bara 20% av specialpedagogerna uppgav att de hade tillräckliga kunskaper. 

Undersökningen av Karolinska institutet visade även att bristande kartläggning är ett av problemen om det inte fungerar för elever i behov av ärskilt stöd. Om skolan kartlägger elevens behov, kognitiva och sociala förmåga, blir det enklare att stötta på rätt sätt. 


Elisabet brukar säga:
”Eleven utmanar mest när...
...förmågor saknas
...omvärlden kräver

När dessa krockar så blir det flykt, explosion, ovilja eller trötthet dvs eleven utmanar. Vi bör inte kräva för mycket som han eller hon ändå inte klarar.
Ett bra exempel på kartläggning som kan leda till verkningsbara anpassningar är att göra en energiinventering:
  • Vilka aktiviteter fungerar bra respektive mindre bra?
  • Vilka miljöer fungerar bra respektive mindre bra?
  • Vilka personer fungerar bra respektive mindre bra?

Hitta energibovarna och gör mer av det som ger energi.

Tänk på att varje elev behöver vara trygg med svaren på följande frågor annars tar det mängder av energi från eleven:
  • Var ska jag vara
  • Vem ska jag vara med
  • Vad ska jag göra
  • Vad ska jag lära
  • Hur ska jag göra
  • När ska jag göra det
  • Hur länge ska jag göra det
  • Vad ska jag göra sedan.

BEHOVSANALYSER

Här på Fridaskolan i Mölnlycke har vi valt att ha kartläggning och handledning med specialpedagog 3-4 ggr/termin vilka vi kallar för Behovsanalyser. Hela arbetslaget kallas till dessa möten då det är en styrka att alla pedagoger som ser eleven är med och bidrar till kartläggning och hur man kan anpassa undervisningen. Dessa möten läggs ut i ett rullande schema i kalendern för att specialpedagogen ska hinna träffa alla 10 arbetslagen förskoleklass - åk 9. Vid dessa tillfällen har även fritidspedagogerna en viktig roll. De ser eleverna i andra sammanhang, men är också ofta med i klassrummet och kan stötta eleverna på olika sätt. 


Behovsanalyserna har som främsta uppgift att tidigt lyfta elever som vi känner oro för. Att arbeta förebyggande och att göra tidiga upptäckter leder sannolikt till färre brandkårsuttryckningar. De kontinuerliga mötena bidrar även till att hålla oss påminda om de extra anpassningar som vi kommit fram till att genomföra. Behovsanalyserna ligger även till grund för organisationen och resursfördelningen mellan årskurserna. 

SLUTORD...

I slutändan är det bra att tänka på att om eleven inte vågar prova eller det känns som att de inte försöker så beror det inte på att de kan om de bara vill”. Det är snarare så att de vill om de kan
(Ross Greene). 

Vi pedagoger måste helt enkelt se till 
att eleverna känner att de kan!